0 år – Får en kropp. Får namnet Joy Himmelmark. Får sånger sjungna som min mamma hittar på.

1 år – Upptäcker naturen, katterna, regnet, himlen och marken.

2 år – Sjunger varje dag, om katterna, regnet, himlen och marken.

3 år – Sjunger varje dag. Flyttar från landet till betongen. Pappa flyttar inte med.

4 år – Sjunger varje dag. Åker till Guadeloupe med mamma och min syster. Lär mig franska.

5 år – Sjunger varje dag, mitt första gig är på en teaterscen på Odenplan. Jag är sjuksyster och sjunger ”Jag har min lilla väska med”. Allt känns fel. Åker på lång semester till Mexico med min nya familj.

6 år – “Det där barnet har absolut gehör, det måste ni ta hand om!” säger tanten på tunnelbanan till min mamma när hon hör mig sjunga.

7 år – Flyttar till Spanien och sjunger ”I Will Always Love You” på soldränkta landsvägar övertygad om att jag låter exakt som Whitney. Börjar i en spansktalande byskola bland bergen. Är blond. Den enda.

8 år – Får min första CD, Roxettes “Crash!
Boom! Bang!”. Lär mig alla låtarna utantill på min åttaåringsengelska och längtar till när jag får stå på scen.

9 år – Hör min mamma spela bossanova och flamenco i bilen på väg till stranden i Spanien, fascinerad av sångtekniken sjunger jag med och härmar allt jag hör. Pratar flytande spanska. Vi har hästar, hundar och katter.

10 år – Flyttar tillbaka till Sverige och lär mig mammas Thåström- och Eva Dahlgren-plattor utantill. De vemodiga, arga melodierna och djupet i orden hjälper mig att hantera flytten från Spanien. Min förlorade röda jord skapar ett hål i mitt hjärta och jag börjar skriva mycket mer dagbok.

11 år – Skriver och tonsätter min första dikt, ”Barn”, på svenska, och smyglyssnar på mammas Leonard Cohen-plattor. Sjunger “Leaving on a Jetplane”, tillägnad min pappa, som inte kommer, på skolavslutningen i Gustav Vasa kyrka.

12 år – Jag och min bästis sjunger “Dub-I-Dub” av Me & My på Kronobergsparkens scen, tuggummipop i sin värsta bemärkelse. Sedan sjunger jag “Tuff brud i lyxförpackning” solo och går av scenen med min första känsla av artistiskt misslyckande. Inget låter som jag hör det i mitt huvud!

13 år – Jag börjar öva jazzstandards hos sångpedagogen Eva Björkner och köper Cecilia Wennerstens “Det vackraste”. Pappa kommer inte på julafton, men en Casiosynt står inslagen utanför min dörr på julaftonsmorgon. Jag klistrar post-its på alla tangenter för att lära mig vad de heter, och skriver min första låt på piano i mitt flickrum.

14 år – Visor är töntigt! Jag börjar loopa Mary J Blige och Xzibit sätter ord på mitt inre. Jag skriver mina första försök till riktigt sleezy R&B, lär mig waila till Az Yets “Last Night” och rappa till 2Pacs “Hit ’Em Up”.

15 år – Sjunger äntligen Whitneys “I Will Always Love You”, med brustet hjärta, på Skolavslutningen i nian i St Görans kyrka. Varken pappa eller han jag sjöng om kom dit. I väntan på att Fryshusets KunskapsCentrum ska öppna sin gymnasielinje “Modern Soul” går jag kvällskursen MODERN SOUL ACADEMY på Fryshuset och jobbar som servitris på Löwet där jag loggar 19-åringar och skriver ned mina låtidéer på servetterna mellan beställningarna. Vägg i vägg ligger Cheiron Studios. En dag knackar jag på. Får se mig omkring lite, sen går jag tillbaka till Löwet.

16 år – Börjar gymnasiet på Fryshuset och spenderar mina kvällar i Sara Isakssons pianorum. Jag upptäcker att Joni Mitchell finns och börjar spela gitarr i jakten på min inre singer-songwriter. Jag uppträder på Kungsträdgårdens stora scen med min nya sånggrupp ”Essence” med Fatima och Ninsun Poli och hittar till Aretha och Stevie och tar med ens ett djupdyk in i soulträsket. En del av mig är kvar där. Jobbar på Krogrosen på helgerna, säljer blommor på nattklubbarna i Norrköping för att betala min terapeut.

17 år – Börjar spela in mina första demos med en producent i Gladys Del Pilars garage i Solna. Skriver ”He Said” om allt min pappa lovat som aldrig blev. Jag skriver ”POPSTAR”, aka ’Tittz and A$$’, som jag uppträder med på Kungsträdgårdens stora scen på Stockholm Live Day. Vill krypa ur kroppen.

18 år – Sjunger egenskrivna musikallåten “Organize Freedom” a cappella för kungafamiljen på Slottet. Jag skriver “Little Miss Youth” och dansar i dreadlocks på Lilla Maria sista sommaren innan de stänger igen för gott. Möter massvis med musiker, hittar 16 fyrklövrar och förälskar mig, i en hon. Det är besvarat men våra killar blir så sura så vi skiter i det. Hjärtat går av igen. Kan inte välja.

19 år – Sätter ihop en ensemble och skriver, spelar in och framför musiken till musikteaterföreställningen “DRA ÅT HELVETE” på Fryshusets scen “Klubben”. Köper min första egna gitarr i studentpresent till mig själv, en stålsträngad Crafter, som går att lajna. Skriver ”Little Miss Youth” på den efter ett riff jag får, om jag lär mig det utantill på tid. Förstår vikten av övning.

20 år – Börjar min första co-write med Natanael Weitzberg, vi skriver ”Blisters”, “Scent Around My Mouth” och några låtar till ihop. Vi startar band och börjar gigga runt om i Stockholm. Ibland gästar Celso Paco på percussion och Maxi Dread på gitarr. Soundet är funkig pop-R&B. Pappa är sjuk.

21 år – Jag skriver mer än någonsin… Samlar mina låtidéer i olika voice memos på mobilen, och i pärmar. Jag släpper styret när jag cyklar runt på Stockholms gator med lurar på, sjunger med till mina idéer i min MiniDisc och drömmer om att fylla Globen.

22 år – Startar enskilda firman JoyWorks och börjar undervisa i sång och låtskriveri privat, på ABF och Fryshusets sommarlovsaktivitet “Lovely Days”.

23 år – Spelar live på Nalen, Restaurangen Restaurangen och Wirströms medan min pappa förlorar kampen mot cancer. Jag tar mig igenom sorgberget genom att låsa in mig i en andrahandsetta i Sundbyberg, köpa ett akustiskt piano, äta pasta carbonara, kolla på Hell’s Kitchen och skriva, bland annat låten “My Friend”.

24 år – Plötsligt inneboende i Rinkeby, där jag leder Sambaorkesterkören och skriver låten “Fill My Soul” och “Baby’s in the Shower”. Åker kundvagn genom centrum på natten och letar efter mig själv.

25 år – Jag leder en anarka-feminist-kör och undervisar enskilt och i grupp i sång och låtskriveri.

26 år – Träffar Anders Bagge på Idolaudition 2009. “Du är ‘för artsy’ för Idol”, säger han, när jag spelar gitarr och sjunger “Little Miss Youth”, men jag får ändå en guldbiljett och blir kvar till de sista 31 av 11 000 andra sökande människor. När min mottävlare ironiskt nog sjunger “Joy to the World” åker jag ut. Skönt. Det känns dumt att tävla i musik.

27 år – Jag får ett Korg Stage Vintage-piano i födelsedagspresent och spelar varje dag. Börjar lära mig Garage Band. Bor sambo i Skarpnäck och skriver låtar om otrygga relationer. Är mig själv på spåren…

28 år – Jag coachar unga människor i sång, artisteri och låtskrivande på Popkollo och sommargården Ivarsudde. Vi spelar gitarr vid lägerelden och sjunger om en värld fri från krig och förtryck. Jag inser att musik förändrar världen på riktigt, en ung människa i taget.

29 år – Jag utbildar mig till socialpedagog på Tollare folkhögskola och använder mig av mina nyfunna kunskaper till att skriva arga, smarta, snygga låtar om samhället, en längtan till min egen planet och en tro på unga människors magiska kraft att bygga en ny värld. Skriver ”Owe”.

30 år – Jag får egna nycklar till storstugan och tillbringar timmar på nätterna vid flygeln på Tollare och skriver bland annat powerballaden ”Fly On”.

31 år- Medan jag är i New York och coachar ungdomar i kreativitet på “The Door” träffar jag Motema Records VD och spelar några låtar för henne. Hon säger att jag ska åka tillbaka till Sverige, skaffa mig en fanbase, en hemsida, fler demos, repa mer… och återkomma. Jag botaniserar i Brooklyn och får träffa en av 2pacs och Biggies första musikproducenter i en liten studio med nystämd mahognybrun flygel med snickeridetaljer från 1700-talet.

32 år – Jag spelar mina egna låtar och tolkar andras sånger i kyrkor runt om i Stockholm. Där är publiken tyst, och det finns flyglar… Jag sjunger ibland på bröllop och begravningar och skriver sånger med andra låtskrivare.

33 år – Bygger en människa till, inuti mig själv. Och skriver första utkastet till det här CV:t.

34 år – Läser om den förkastliga musikstatistiken som finns i den ojämställda musikbranschen och skriver direkt en ansökan som musikproducent, till Kulturama, på en bussresa mellan gamla Slussen och Kungsträdgården. Kommer in. Proddar upp ”Kärlekens namn”, som nu heter “Inte vore vi dom enda”. Skriver mitt första stråkarrangemang på datorn. Sitter hela natten i studion och har dåligt samvete över att jag inte är hemma hos min dotter.

35 år – Söker och kommer in på AMP, på Fryshuset. Tillbaka till rötterna. Känner mig hemma. Får prova på skrivsessioner till Mello. Känns intensivt. Börjar spela in låtarna till mitt svenska material som jag skrivit under åren.

36 år – Bygger en människa till, inuti mig själv. Spelar in Sara Isaksson, min mentor, i en Neumann U87:a-original i Carl-Michael Herlöfssons studio på Odenplan, som jag får låna mot sånglektioner till hans son. Tar med mig Simon Brynte, en klasskompis från Kulturama. Ett geni.

37 år – Provsläpper “Huvet i sanden” och “Kärlekens namn” på Spotify under namnet Joy Himmelmark. Har ingen PR-plan. Får under 1000 lyssningar.

38 år – Går på VKBP (Vem kan bli producent) med bästa Popkollo. Växer som producent. Tar med barn på mastringssessions. De säger att det är inspirerande.

39 år – Går hundra småkurser på Kulturakademin, Kulturalliansen, Musikerförbundet, heldagar på Epicenter, Musikerförbundet, Digitala musiklyftet. Träffar The Arks manager på en innergård på Södermalm som säger att en release utan en plan, är som att dumpa en trave CD-skivor i Humlegården. Tar ner allt mitt material från Spotify. Bygger upp artistprojektet HIMMELMARK. Skaffar ett team.

40 år – Tar ett beslut att släppa mitt första album. På svenska. Får hjälp av hela universum. Gråter varje dag över ett pågående folkmord som folk kallar för ett krig. Arbetar hårt bakom kulisserna för att förena för fred.

Vit Sol – Release 20/6 -2024.